Om mig

Jag heter Elisabeth och ser mig som en byggnadsvårdare! Jag har gått utbildningen i Byggnadsvård vid Vindelns folkhögskola i Västerbotten och det väckte mitt intresse för gamla hus ännu mer. Jag och min familj har förmånen att få bo i en vacker Västerbottensgård med anor från slutet av 1700-talet. Gården är min mans släktgård och våra barn är nu femte generationen här. Det är vår högsta önskan att kunna bevara denna fina miljö och låta den få stanna inom släkten. På en gård med tillhörande ladugård och många andra hus förutom huvudbyggnaden finns det alltid något att renovera och åtgärda. Och om det kommer jag skriva om i min blogg.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från juli 2012

Tillbaka till bloggens startsida

På jakt efter rätt material

Ikväll har jag gjort nåt jag inte trodde jag skulle göra för bara några veckor sen...jag har gått i skogen och letat material till att bygga en gärdsgård. I sällskap av myggen tittade jag runt efter smågranar i rätt dimensioner. Enligt min lärare ska en slana vara grov som en snusdosa! De ska dessutom vara senvuxna. Det är nya termer att lära sig och förstå. Det är alltså träd som vuxit sakta, stått i skuggan av andra träd tex. De blir mer hållbara och kan kännas igen på att de nedersta grenarna är torra, grå och utan barr. Och varför ska man använda gran? Jo, gran står emot fukt bättre än andra träslag. Ja, det är mycket nytt jag får lära mig och jag börjar så sakta förstå att varje träslag har sitt användningsområde som de passar bäst till. Jag har också förstått att när du åker till en "brädgård" typ Bygma så blandar de fura och gran och det är inte så noga med att märka upp dem. Så vill man veta vad man köper gäller det att känna igen virket. Och det har jag väldigt svårt för att se, men tex kan man se det på årsringarna.

Denna vecka har vi bytt dörr till vår verkstad på skolan. Nu sitter där en vacker gammal pardörr. Bilder kommer senare.

Sen kan jag tillägga att växthuset fungerar bra! Tomatplantorna hotar redan med att växa ut genom springorna. Självbevattningen fungerade när vi var borta på semester så det känns kul! Men vi väntar fortfarande på den riktiga sommarvärmen som kan hjälpa växtligheten ytterligare!

 

Gärdsgård - fortsättning


Vidjorna, de man ska binda med, måste värmas upp för att bli mjukare. Här har vår lärare hittat på en egen variant! Det är en gammal ränna, man kan tro att det är en pissoar(!), men det är ett handfat. I rännan är det varmt vatten och vidjorna ligger där i blöt ca 20 min. Sen är det bråttom att knyta med dem för de stelnar väldigt snabbt.


Vidjorna knyts som en 8. De kan lätt knäckas när man försöker böja dem och då måste man ta en ny vidja. De här blir väldigt sega med tiden och alltså hållbara. Vi rev en bit av en gärdsgård som var ca 10 år gammal och det var knappt att grensaxen kunde få av vidjorna!


Störarna sätts med ca 1 m mellanrum. Första slanan, understa varvet, ska gå förbi nästa stör-par. Man kan säga att den är en dryg meter. Nästa varv ska gå förbi ytterligare ett stör-par, allstå 2 m lång. Och så fortsätter man. Vi bygger 6 varv högt och då blir den längsta, översta, slanan alltså 6 m lång. Sen fortsätter man på samma sätt med 6 m slanorna.

Det var lika kul som jag hade hoppats på! Nu återstår att hitta en bra plats på vår tomt där jag kan få bygga lite gärdsgård!!



Gärdsgård!!

Äntligen! Jag har längtat efter detta moment i utbildningen - bygga gärdsgård! Det är ett sånt vackert och naturligt inslag på ängar, tomter eller andra platser. Men givetvis finns det ju platser som de inte passar på också. Det är ju helhetsintrycket som bestämmer det tycker jag.

Så här går det i alla fall till:

I måndags var vi ute i skogen och högg/sågade ner olika långa granar. Små granar på ca 1,5 m som ska bli till vidjor - de man binder med. Mellanstora granar på 2-3 m som blir till störar, de som ska ner i marken, och större granar på 3-6 m som ska bli slanor, de som ligger på diagonalen.

 

 

Gran!

 

 

 

På plats i skogen tog vi av grenarna med en yxa.


Därefter barkar vi av slanorna på två sidor, så att materialet blir randigt. Det gör man för att de ska torka snabbare. Slanorna är de som kommer ligga på diagonalen.


Smågranarna, vidjorna, ska klyvas på mitten. Det här var lite tidskrävande och man fick akta så att inte kniven slant och man skar av grenen. Gjorde man det var den förbrukad om den blev för kort!! Vi skar med kniven och hjälpte även till att slå på den med en hammare.


Störarna, de som ska slås ner i marken, kolas för att hålla bättre. Man kan säga att man grillar dem:-)  Ändarna får ligga i elden tills de har börjat förkolna och det gör dem mer motståndiga mot fukt och ruttnar alltså inte lika lätt.




Vi använde ett spett för att få ner störarna i marken och de sätts ner i en V-form. När man sen binder ihop dem kommer de dras ihop och håller på så sätt in slanorna bättre.


Fortsättning följer...













 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Borstbindning

I skolan har vi fått välja ett tillval och jag har valt Skapande. Vi har fått prova olika hantverkstekniker och det har varit så roligt. En sak jag gjorde nu i våras var borstbindning. Det kan se lite avancerat ut, men det roliga var att det var riktigt enkelt.

Först sågade vi till en lagom stor bit med en lämplig böj som skulle passa som skaft. Vi arbetade i rönn som är rätt lättjobbat. Som parentes kan jag berätta att när man täljer i rönn luktar det som Amaretto likör, så det är en riktig njutning att jobba med det...



Det här är en täljhäst! Väldigt praktisk måste jag säga. Man spänner fast biten man ska jobba med och trycket blir så hårt som jag trycker med foten. Här tar jag bort barken med en bandkniv, alltså ett lite grövre verktyg än om man skulle börja med kniven direkt. Därefter är det en vanlig täljkniv (typ Morakniv) som vi använder. Bara att tälja som man vill ha det. Ytan där borsten ska sitta sågas plan och hyvlas så den blir riktigt slät. Undertill är hålen större där borsten ska sitta, och på ovansidan gör man bara ett litet hål där snöret går ut.


Här ser man hur snöret kommer ut på undersidan med en ögla, där fästs borsten, i mitt fall hästtagel. Taglet fångas i öglan och dras in dubbelvikt i hålet och snöret dras åt på översidan och därefter ner i nästa hål. Har tyvärr inga fler bra bilder, men ni får se slutresultatet nedan. Jag målade min borste i linoljefärg och gjorde ett hål i skaftet så man kan hänga upp den.


Jag skulle vilja prova att göra en rotborste också, vi får se om det blir tillfälle för det i höst.